torstai, 14. elokuu 2008

When I come around

En ny vind blåser min väg... månne det skedde när jag blev 23 år och jag tyckte att sorgerna bör lämnas på 22 året av mitt liv. Ja nå oberoende, så kom det där efterlängtade klicket och jag är på min väg nu, den som jag sökt efter sen den där horribla dagen då mitt ex medgav sig vara otrogen.

 

Så vad har jag gjort?

- Jag har varit en riktigt semiansvarslös teini, festat som en blådåre, sökt mig hem 7-8 på morgonen (OBS flickorna var inte med mig då).

- Jag har shoppat, shoppat och shoppat, åt mig själv, jag rensade mitt hem, kastade ut allt som var onödigt, och köpte nytt iställe (dit for det studielånet)

- Jag har noppat mina ögonbryn för första gången i mitt liv

- Jag har hånglat, men inget att skjuta i taket över, det var bara mina egna säätön som jag inte ens kan förklara åt mig själv.

 

Men oberoende, så jag mår för första gången på ett år fantastiskt bra, jag stormtrivs med mitt liv, jag älskar mina vänner. Jag njuter för fulla muggar av att vara singel i stan (heko heko)... Nej men seriöst, så här skall livet vara.

Mitt ex visade idag att han inte rikiggt vet var han är, han skällde på mig och för första gången på en lång tid så var jag varken arg eller ute efter att såra honom, jag helt enkelt brydde mig inte. Men han var arg över att jag var mig själv, den där människan som säger vad hon känner och tycker utan att buga åt nån. Jätte bra!

 

Jag är såååå nöjd över mig själv... ajo o mitt sockerberoende existerar inte mer, nu har jag lust att börja motionera mer... men vad göra med flickorna då?

 

Eniwei... Life´s good :D

torstai, 10. heinäkuu 2008

Hektiska tider

Flickorna e borta, på måndag var jag helt i kaos över det att det var tyst, mådde ganska dåligt egentligen, kände mig onödig.

Igår var jag och en kompis o se sex&city, for på en margaritas efteråt och spelade minigolf på koulun piha, mycket lyckad kväll

Idag har jag gjort en Oscar värd prestation i en film som lärare och suttit hemma o halvsovit.

Imorgon ska jag till avstjälpningsplatsen o filma

Nästa vecka blir jag ett år äldre, dvs 23 år, jag har lite ålderskris nästan, men min syster kommer troligtvis till Åbo o shoppa me mig, på kvällen ska ja till Forte, nästa helg kommer kanske en kompis från Ekenäs hit  festa. Sen ska jag o flickorna till Åland

Och idag bokade jag en två veckors resa till min mamma på Cypern till den 18.8, jee... när vi kommer tillbaks så e de så att skolan ha börja o flickorna far till dagis igen...

 

helt bra, keeping myself busy...

perjantai, 4. heinäkuu 2008

Nej nu fan!!

Alla kvinnor vet den där jobbiga veckan som man skulle helst hoppa över, den då man e pinsamt medveten om att man blöder. Då som finnarna dyker upp, håret blir flott och huden ser ut som man sku ha rota genom en oivariini burk med fejset. Nice.

För det första så krävs det en hel jävla massa självdisciplin för att hålla sig till strikta regler, självdisciplin kan säkert köpas med tålamodet i Lahnajärvi som min ena vän föreslog ;) men vad om det sen går så att när jag anländer till Lahnajärvi så finns där bara en siwa eller ngt liknande?

Jag behöver låsas in. seriöst. ta ifrån mig mina myndiga rättigheter, övervaka mitt konto, sprid ut mitt fotografi till butiker, lås in mig på ett gym utan något ohälsosamt inom räckhåll. Jag är trött o sliten och trött och jag börjar vara redo för att döda för choklad. Jag känner mig äcklig och fånig. Fan, varför skulle jag hamna ut för det här? Räckte det liksom inte med att jag först gick igenom mina egna föräldrars skilsmässa som tärde mig till brytningspunkten, räckte det inte att den man jag älskade inte älskade mig och fullständigt trampade ner mig och mitt lilla självförtroende? Varför kunde jag inte få en sjukdom som man käkar lite medicin till och sen e man frisk, varför varför varför så klarar jag inte det här?! Min terapeut sa att jag måste få ett bättre tålamod, men hur fanken får man det? Genom att utsätta sig själv för tortyr? har jag kanske inte gjort det redan, har jag kanske inte förtjänat att någonting skulle gå lätt? Jag vill ge upp, here there you have it, jag vill ge upp, jag vill inte vara fet mera, men jag orkar inte låtsas som om detta går såååå lätt och såååå smoothly, jag röker som en bortsbindare vilket vi alla kan vara överens om att inte är hälsosamt för att hålla mina nerver och impulser under kontroll. jag har käkat mer jordgubbar, ärter och vattenmelon än jag skulle tåla, nu vill jag inte leka mera.

Varför har ingen ännu hittat på de där snabb bantnings pillret, du äter en 7 dagars kur och går ner 40kg, praktiskt och bra, den vill jag ha. Men nej, man skall göra si o så och jag kan för helvete inte göra allt som förväntas av mig, jag vet att det låter som om jag bortförklarar mig själv, men snälla, kan jag gå o jogga med en treåring i släptåg? De här suger, jag skäms över att jag misslyckas, men jag vet inte mer hur jag skall hålla ihop, jag vill bli inlåst!!! Alla tycks tro att det här grejar jag men jag är rädd för att det barkar till skogs för mig, jag orkar inte mera. Tack och hej, ett nackskott tack!

perjantai, 4. heinäkuu 2008

inte länge kvar mera, inte länge kvar

Om tre kvällar, om tre nätter och om 2 dagar så e de hej då kära döttrar, välkommen ljuva singellivet.

Lägenheten är något fräschare dom sista touchena sker på söndag kväll då ungarna sover så min kämppä e i perfekt skick på måndag då jag kommer hem o e trött.

Pappa kommer snart hit o hjälper mig att köra veke grejor till olika ställen, sen ska jag skaffa en fönsternyckel så jag kan tvätta mina fönster...

Jag har fullt med planer för nästa vecka, ojjjjj vad jag skall härja!!!!

(dvs gå o sova klockan 21 för jag är alltför utmattad för något annat)

torstai, 3. heinäkuu 2008

Fullständigt galen

Ibland kan man få något fel i huvudet, nånting snappar inom en o man kan komma på de smartaste (eller så uppfattar man dem vara då) idéer och det hemska e man börjar fullfölja dem.

Förra söndagen hade jag trampat på en lego för mycket och bestämde att nu sablar ska de städas, bra o kreativ tanke. Men varifrån fick jag idén att gå genom mina skåp? Vete fan de.

Men jag började att rota igenom alla mina skåp, eftersom jag bott ett helt år här och inte orkat packa upp mitt flyttlass ännu så nu gjorde jag det, hittade en hel del intressanta saker, såsom ett halvt paket newborn blöjor, dem gör jag inget med, jag har ingen att reproducera mig med och å andra sidan föga intresse för det heller så jag donerade dem till mina tillfälliga barnbarn dvs flickornas dockor.

Sen hittade jag choklad från sekelskiftet, frågan lyder hur i helsike har jag kunnat spara choklad så länge?!

Men det lustigaste jag hittade var exets svettiga skjorta... den kommer jag inte att återlämna, pilutta honom... jag doftade en stund på den och saknade honom i typ en nanosekund sen gick det över och jag konstaterade att skjortan luktade illa.

En annan positiv grej var hittande av minst 10 000 tamponger och ytterligare 5000 bindor i väskor o sånt, mycket bra.

Men nu har jag städat i säkert 4 dagar och än så länge närmar vi oss inte mållinjen, o varje gång det känns som om vi snart är framme så släpar nåndera av mina prinsessor en vass lego under min fot o vi är tillbaks på ruta 1. Därför har jag lagt upp en strategi, jag skall tammetusan njuta av en legofri zon när flickorna är 2 veckor på semester hos sin papp... farmor menar jag. Så på söndag skall jag och flickorna städa upp alla leksaker, vi skall packa väskan, sen när de sover skall jag städa bort fingeravtryckena från tv:n och när jag kommer hem på måndag kväll så kan jag se på en kladdfri tv i 2 veckor, vilken lyx alltså. Ingen sandlåda i tamburen, ingen mat på golven, inga leksaker överallt, inga småbyxor eller strumpor under soffan, oj vad de ska bli skönt... så skönt så skönt, det kallar jag vardagslyx. Plus att jag skall fara med cykel och utforska mitt hemområde, eftersom jag aldrig gjort det förut. Jag kanske hittar nåt intressant och jag får motion... mycket bra.

 

Gällande dieten, så jag har störtat första gången idag, jag åt en pepparkaka. jag skäms faktist. jätte mycke.