En ny vind blåser min väg... månne det skedde när jag blev 23 år och jag tyckte att sorgerna bör lämnas på 22 året av mitt liv. Ja nå oberoende, så kom det där efterlängtade klicket och jag är på min väg nu, den som jag sökt efter sen den där horribla dagen då mitt ex medgav sig vara otrogen.

 

Så vad har jag gjort?

- Jag har varit en riktigt semiansvarslös teini, festat som en blådåre, sökt mig hem 7-8 på morgonen (OBS flickorna var inte med mig då).

- Jag har shoppat, shoppat och shoppat, åt mig själv, jag rensade mitt hem, kastade ut allt som var onödigt, och köpte nytt iställe (dit for det studielånet)

- Jag har noppat mina ögonbryn för första gången i mitt liv

- Jag har hånglat, men inget att skjuta i taket över, det var bara mina egna säätön som jag inte ens kan förklara åt mig själv.

 

Men oberoende, så jag mår för första gången på ett år fantastiskt bra, jag stormtrivs med mitt liv, jag älskar mina vänner. Jag njuter för fulla muggar av att vara singel i stan (heko heko)... Nej men seriöst, så här skall livet vara.

Mitt ex visade idag att han inte rikiggt vet var han är, han skällde på mig och för första gången på en lång tid så var jag varken arg eller ute efter att såra honom, jag helt enkelt brydde mig inte. Men han var arg över att jag var mig själv, den där människan som säger vad hon känner och tycker utan att buga åt nån. Jätte bra!

 

Jag är såååå nöjd över mig själv... ajo o mitt sockerberoende existerar inte mer, nu har jag lust att börja motionera mer... men vad göra med flickorna då?

 

Eniwei... Life´s good :D