Alla kvinnor vet den där jobbiga veckan som man skulle helst hoppa över, den då man e pinsamt medveten om att man blöder. Då som finnarna dyker upp, håret blir flott och huden ser ut som man sku ha rota genom en oivariini burk med fejset. Nice.

För det första så krävs det en hel jävla massa självdisciplin för att hålla sig till strikta regler, självdisciplin kan säkert köpas med tålamodet i Lahnajärvi som min ena vän föreslog ;) men vad om det sen går så att när jag anländer till Lahnajärvi så finns där bara en siwa eller ngt liknande?

Jag behöver låsas in. seriöst. ta ifrån mig mina myndiga rättigheter, övervaka mitt konto, sprid ut mitt fotografi till butiker, lås in mig på ett gym utan något ohälsosamt inom räckhåll. Jag är trött o sliten och trött och jag börjar vara redo för att döda för choklad. Jag känner mig äcklig och fånig. Fan, varför skulle jag hamna ut för det här? Räckte det liksom inte med att jag först gick igenom mina egna föräldrars skilsmässa som tärde mig till brytningspunkten, räckte det inte att den man jag älskade inte älskade mig och fullständigt trampade ner mig och mitt lilla självförtroende? Varför kunde jag inte få en sjukdom som man käkar lite medicin till och sen e man frisk, varför varför varför så klarar jag inte det här?! Min terapeut sa att jag måste få ett bättre tålamod, men hur fanken får man det? Genom att utsätta sig själv för tortyr? har jag kanske inte gjort det redan, har jag kanske inte förtjänat att någonting skulle gå lätt? Jag vill ge upp, here there you have it, jag vill ge upp, jag vill inte vara fet mera, men jag orkar inte låtsas som om detta går såååå lätt och såååå smoothly, jag röker som en bortsbindare vilket vi alla kan vara överens om att inte är hälsosamt för att hålla mina nerver och impulser under kontroll. jag har käkat mer jordgubbar, ärter och vattenmelon än jag skulle tåla, nu vill jag inte leka mera.

Varför har ingen ännu hittat på de där snabb bantnings pillret, du äter en 7 dagars kur och går ner 40kg, praktiskt och bra, den vill jag ha. Men nej, man skall göra si o så och jag kan för helvete inte göra allt som förväntas av mig, jag vet att det låter som om jag bortförklarar mig själv, men snälla, kan jag gå o jogga med en treåring i släptåg? De här suger, jag skäms över att jag misslyckas, men jag vet inte mer hur jag skall hålla ihop, jag vill bli inlåst!!! Alla tycks tro att det här grejar jag men jag är rädd för att det barkar till skogs för mig, jag orkar inte mera. Tack och hej, ett nackskott tack!