Idag, eftersom  datorklockan pekar på 00.02 när detta inlägg började skrivas, så dammade jag av alla papper av dietisten, dags att ta itu med jobbet, känns lite kufiskt att ha 11 veckor av mat och motion planerat, till exempel bör jag börja min födelsedag med en portion gröt... okej jag gillar gröt så de e väl okej antar jag, om dietistens uträkningar och min självdisciplin håller sig benhårt så är det beräknat att jag borde ha skilt mig från ca 15kg på de kommande 11 veckorna, det betyder att jag är så gott som halvvägs till det slutliga målet och att jag kanske börjar nudda vid något som heter självförtroende.

Så jag och flickorna tog en långsam promenad till matbutiken var jag inhandlade saker som fick mig att känna mig som värsta hälsogalningen vilket jag förhoppningsvis ser som helt naturligt om 11 veckor. Enligt dietisten är första veckan värst, andra veckan suger stort, tredje veckan börjar man acceptera ödet och kommer man över en månad så är man på bra väg. Alltså startar detox veckan nu bara för att jag äntligen har hittat styrkan.

Jag förehåller mig själv ännu skeptisk gentemot de rekommenderade motionssätten men lovar ge det ett ärligt försök, drömmer redan om hurdana kläder jag skall köpa, min syster kommer blekna av avund.

På lördag var jag och mina döttrar till mumindalen, ack så roligt jag hade på deras bekostnad, int för det, dom hade roligt på mitt bankkontos bekostnad. Båda två var livrädda för mumina och hemulen för att inte snacka om stinky. Extremt skrämmande var hattifnattarnas hus och Mårrans grotta vägrade Melinda komma in i. Melinda ville besöka muminhuset 4ggr (dvs en jävla massa trappklivande = motion) för hon ville hitta en skjorta och kjol åt muminmamma, dessvärre vågade hon inte gå tillräckligt nära muminmamma för att fråga henne själv om var hon håller sina kläder :D

Mumindalen i sig var helt ok, vädret var ok, priserna var ohutliga, jag menar 4,20 för glass?!? Men vi spenderade en rejäl dag med mumintrollena, vi skickade kort åt mumi, mofi, fammu&faffa, samt pappa (med hopp om att han känner ett litet sting av utanförskap i sitt hjärta).. Melinda bevisade sig lida av samma jävla sjukdom som jag, när hon elvatiden på natten börjad beklaga sig över sitt huvud ackompanjerat av häftiga uppkastningar, amatörläkaren mamma diagnostiserade detta som en migrän attack, så vi var fullt igång hela natten, som tur hade ungarna vett nog att sova till kl 10, så deras gamla mamma också fick ta igen sig.

Nästa helg är det midsommar och något borde jag hitta på, hittills har inget jätte intressant dykt upp, man kan dock alltid hoppas;)