Ja så e jag här igen. Mycket har hänt sedan min senaste uppdatering, bland annat det att mina hundrafemtioelva kanaler försvann (på efterhand fick jag veta att det var nån reklamkampanj - typiskt).

Flickorna växer så de knakar och jag hamnar uppdatera Melindas klädskåp vilket jag för tillfället inte skulle ha råd med då jag desperat behöver nya skor.

Så, vad mer... Jag har besökt Vasa for the first time in my life, vilket var superroligt.

Men nu, just precis idag så sjönk något in, och jag krockade med väggen igen.

Diagnosen.

Hej jag heter Malin, förutom att jag lider av en diagnostiserad medelsvår djup depression så blev jag diagnostiserad med en ätstörning. Ja eftersom det för mig är mycket jobbigt att hantera den just nu så väljer jag att inte nämna vilken av dem det är än så länge. Men idag tog jag mig tid och läste in mig på ämnet och jag känner mig fullständigt hopplös.

Jag hade ett krissamtal till min mamma som försökte trösta mig så gott hon kunde men det fungerade inte riktigt. Så här e jag nu, mitt i natten helt uppjagad med en fest i nedre våningen och ett tungt hjärta.

Det som för mig är svårast att förstå är varför i hela gröna skogar sjuhelvete skall jag måsta gå igenom all den här pärs?? Vad ha rjag möjligtvis gjort för att förtjäna alla dessa motgångar?? Och vad är det för en jävla point att försöka nå ytan igen, det kommer inte lyckas för bottensuget drar ner mig igen.

Gud när blev jag en loser?