Efter en dramatisk helg är det alltid skönt att återvända till vardagen, dessvärre så var min skolinspiration noll komma noll idag eller lite på minus sidan men sånt är det ju ibland. Skulle inte alls ha haft lust att vakna i morse, sängen var så skön men Nathalie som för tillfället delar rum med mig satt och sa "mamma, mamma" i en halv timme tills jag vred mig ur sängen.

Fick lite ärenden skötta på stan med och när vi kom hem åt vi en ganska äcklig snabbmats grej nämligen fiskpinnar och makaroner för jag tyckt att det skulle ta hundra år för potatisen att bli kokt.

Men tillsvidare är min lägenhet en jäkla röra, jag orkar helt enkelt inte städa, bara tanken på städning får mig att vilja krypa under täcket... någon dag så skall jag riva mig i nacken, sen när jag mår bättre.

Ibland vet jag inte om det var så slugt att "komma ur skåpet" om min depression, det blir lätt att folk ger "goda" råd som, "ta en rask promenad", "kanske du sku börja med yoga", "vet du min mamma hade värre än du o hon var inte deprimerad"...

Jaa så många anser att jag bara borde sluta deppa och tänka på hur roligt livet är, tyvärr så fungerar det inte så... men man kan alltid gilla sina bättre dagar, eller hur?